Marcus Birros blogg

GUD vill att ALLA människor ska räddas, komma tillbaka till GUD! Därför sände GUD Jesus till jorden. Jesus tog vår syndiga natur och GUDs vrede över synden i vårt ställe! ... men Du måste gensvara - säga JA

 

 

Försaka för att finna

 

Marcus Birro | 2013-12-30

 

Den himmleska nyckeln hjälper mig inte bara rörande förstörelsen. Också mitt vemod som ibland hotar att fullständigt svämma över sina breddar stillas med hjälp av bön. Det är verkligen en fysisk känsla. Jag bygger dammar med bönens hjälp mot vemodets svallvågor som vid vissa tillfällen i mitt liv hotar mig i grunden. En missbrukare kan och får inte tillåta sig att drömma sig tillbaka. Den tiden som kläs i bedrägeriets och lögnens glittrande fägring kan vara en stig ner mot sönderfallet. Det förflutna var aldrig så ljut som en nostaligker minns det. Jag måste ideligen få himmelsk hjälp med att påminna mig om det.

 

Mitt liv är också ännu ett bevis på att allt världsligt och yttre inte lyckas tillfredsställa en människa. Vi är miljoner i den här världen. Vi som hade stora drömmar och sedan offrade mycket för att uppnå dessa drömmar och när de sedan blir verkliga fylls tillvaron inte med glädje, lugn och tacksamhet, utan av en sorts rastlös leda, ett kliande av något väldigt oavslutat, som saltvatten på huden. Jag har fått mycket av det jag drömde om. Jag har arbetat hårt och försakat mycket för att uppnå det. Det har dessutom gått rätt snabbt. Men ingenting av allt det jag uppnått eller fått lyckades fylla den andliga längtan efter Gud. Hela mitt liv har som mening att få fäste i Jesus Kristus och det är ett sådant välsignat projekt som kommer pågår under hela mitt liv.

 

De världsliga segrarna och förlusterna är ett sidospår i det här livet. Mitt verkliga liv är livet med Gud. Men tiden vi lever i är mästerlig på att bygga lager på lager av fåfänga och ytlighet så att det alltid tar tid att nå in i den verkliga kärnan i våra liv. Det som är lagt ner i oss, det som är Gud i oss, det som glimmar under alla fördärvliga lager av synd, tar tid att och stor kraft att nå.

 

Många människor lever hela sina liv utan att komma i kontakt med sin egen andlighet. Detta måste vi kristna kunna berätta om. Dessa människor är inte misslyckade eller mindre värda på något sätt, de är oändligt älskade, men de lever sina liv med en sorts plats av sorg i sig. De tvingas bära omkring på ett mörker som de inte kan adressera eller härleda. De lever sina liv på halvfart. De kan vara hur lyckade och framgångsrika som helst men det saknas något i deras liv. Världen har arbetat så länge på dem att de inte inser att det de letar efter inte kommer från världen, utan från Gud, men Gud har blivit en dammig, skäggig man, ett minne från en farmor som läste Bibeln, eller en sekt eller en ledare i en annan del av världen, och på det sättet finns det alltid en glänta som Gud öppnat i varje människas liv men som så många inte hittar.

 

Jag tro att det är nödvändigt att försaka för att finna. Att avlägsna för att vinna något, att göra sig av med för att erhålla. Jag tror att ska vi ha någon chans att komma i kontakt med det korn av frid, ljus och värdighet, meningen med livet för att bli högtidlig, så måste vi anstränga oss, så måste vi ta tid för bön, kontemplation, andakt och andlig träning. Vi måste faktiskt ta hand om vår ande, inte bara vår kropp. Vi måste lösgöra världen för att få syn på vilken faktisk plats vi har i världen